Den 1/12 packades väskorna och vi begav oss till Östra sjukhuset i Göteborg för planerat snitt av vår lille hjärtkille den 2/2. Jag var sjukt nervös men taggad och inställd på vad som skulle ske "trodde jag"
Vi kom fram och fick ett rum på spec bb, kl var runt 22.00 och jag fick kläder och tvättsvamp att tvätta av mig med för desinfektion. Innan det var det dags för ett blodtryck och allt såg bra ut. Jag sa att jag inte gjort någon ctg kurva på 1 vecka och det sa att det inte var nödvändigt men valde att sätta en ändå och jag låg där och väntade på att få duscha samt sova för jag var helt slut. Barnmorskan kom in och sa att de ville köra kurvan lite till för de var inte nöjda än. Efter 1 timme orkade jag knappt ligga och läkaren kom in i rummet och sa att jag var tvungen att ligga kvar tills aparaten godkänt kurvan.Tiden gick men när klockan var 00.00 kom läkare in och berättade att de inte var nöjda, lillemans hjärta accelererade inte upp eller ner och de ville göra akut snitt för att hjälpa honom. Allt skulle gå "fort" jag fick springa in och duscha på 10 minuter och sedan lägga mig ner igen och alla jourläkare och hjärtläkare och dylikt hade ringts in och började anlända. Jag hade panik och var pissrädd och Henrik försökte lugna mig. Barnmorskan kom in och sa att jag inte skulle vara orolig vi skulle ju bli föräldrar nu.....
Jag ville gå på toaletten för det tryckte på och barnmorskan sa att det fick vänta och det sköter dom om i operationssalen isåfall och jag ville bara åka hem just då.
Rullades in och alla stod klara beredda och försökte dölja sin stress över situationen och jag bad till gud att de hunnit vakna till för klockan var över 02.45. Narkosläkaren ville känna efter var han skulle lägga ryggbedövningen och jag flippa totalt och bara skrek, de ville att jag skulle ha fötterna på en pall och jag vägra för det var kaos för mig och jag fick en panik attack. Henrik höll mig i handen och sa att jag var duktig och jag samlade mig och bedövningen gjorde inte ont alls. Det gick fort och mitt i allt fick de ett annat akutlarm och lämnade mig i salen med henke och 2 sköterskor och henke frågade vad som hänt om de börjat skära och de svarar att de då hade täckt över???????? Täckt över? Dog lite och sedan var vi mitt i snittet och splash..... Fostervattnet rann som en jäkla flod genom rummet och lilleman kom ut och pep 03.28. Henke fick gå med in i rummet jämte när de jobbade med lilleman och fick klippa navelsträngen. De rullade förbi honom och vidare till neonatal där Hugo hamnade i respirator och jag åkte upp till honom när kl var runt 06.15 innan han flyttades till Barnintensiven.
Skulle sedan sova i några timmar men det var svårt kunde inte släppa honom från mina tankar.
Det var 4.3. kg ren kärlek med ett svullet och svårt sjukt hjärta. Vi låg på Iva och hjärt avdelningen 323 där det gjordes ultraljud och röntgen varje dag och han hade massor med mediciner för att hålla hjärtat i skick (ductus öppen) Läkarna hoppades att hjärtat skulle svälla ner så de skulle kunna använda bägge kamrarna och vi hoppades varje dag i 2 veckor men så kom domen att den västra kammaren var för skadad och att det var större chanser för Hugo att göra om hjärtat till ett enkammarsystem. Tankarna snurrade och några dagar senare träffade vi kirurgen Boris som hade sonens öde i sina händer.......... Fortsättning följer