Hejsan
Som jag skrev sist så var jag och min sambo på Östra sjukhuset i tisdags och kollade till lilla Hugo i magen och Det visar sig att jag har mer fostervatten än normalt så vi ska in igen på tisdag för en extra kontroll. Det är tydligen vanligt med mer fostervatten om man har diabetes men nu är det ju känsligare då Hugos hjärta är speciellt.
Han är 30% större för sin vecka eftersom mitt socker har varit åt helvete och jag ligger ju då inlagd för detta.
Det är fruktansvärt jobbigt att vara ifrån Henrik och Joline eftersom det känns som att man lämnar dem i sticket. Henrik jobbar och har hand om Joline och jag ligger på ett rum med övervakning av blodsocker.
Det har blivit bättre IOF så har permission från sjukhuset tills tisdag.
Joline blev så glad när hon såg mig men hon är rädd för att jag ska försvinna för hon kollar hela tiden genom att ropa på mig och försäkra sig om att jag är där. Jag skulle ju aldrig i mitt liv lämna henne frivilligt men inte lätt att förklara det för en tjej som snart blir 3 och som säger att lillebror kommer genom naveln och då är inte mamma tjock mer och kan leka med henne.
Hon är så sjukt underbar vårt lilla troll och man ser hur hon tänker så det knakar.
Åter tillbaka till när vi var på Östra vi fick gå på besök på hjärtavdelningen och titta på alla rummen och hur upplägget var och det såg fint ut.
De är så trevliga alla som befinner sig där allt från läkare till familjer med hjärtebarn.
Vi mötte en familj som hade liknande besvär som Hugo kommer ha och de satt med sin son i famnen och sa att det går upp och ner men att det mesta gått jättebra, vilken fin pojke de hade. De visade hans ärr på bröstet och det såg ut som ingen ting men väckte ändå oro hos oss, de sågar upp bröstkorgen på den små och opererar in en shunt av något slag men gick inte in på detta så mycket..... Men låter så illa när man hör det och att de sväller efter operation och får ligga i respirator nedsövda med smärtlindring. Ingen vill ju sitt barn något illa eller hemskt men faaaannnn känns ju som man utsätter sitt barn för världens övergrepp. Men det är ju för hans skull för att han ska få må bra och har fått se att det finns chanser till ett fint och givande liv med HLHS dock lite slingrigare än hos andra.
Många kanske anser att det är fel att föda ett barn som kommer få tillbringa stor del på sjukhus men det var inte direkt att vi hade något val? Jag anser att han kommer till en familj som kommer älska honom mer än något annat och att det blivit lite hinder på resans väg men det kommer bli ett liv fullt av kärlek och roligheter för honom i vår knasiga familj. Jag kan erkänna att jag aldrig hade kunnat ta bort honom i den veckan vi fick reda på detta heller för han var redan en i familjen.
Vårt lilla HJÄRTEBARN.
Det enda jag var rädd för var att Joline skulle hamna i kläm men har tänkt mycket på det och visst kommer det vara en del med Lilleman i början men Joline kommer få ta del av det vi har valt att ha med henne så mycket som möjligt på sjukhuset så fort som möjligt. Hon ska inte skyddas från slangar och sådant för det är verkligheten och tror hon tar mer skada om hon inte får vara med och förstå att lillebror är sjuk. Hon får va på lekterapin med mig eller Henrik och våra föräldrar hjälper till samt våra bröder och familjer....
Vi har alla förutsättningar och kommer fixa detta.
Hugo kom till oss av en andledning att vi är starka nog att klara en sådan sak.
Många undrar hur man orkar med men vad ska man göra lägga sig ner och dö? Hell no! Inte denna familjen vi står enade med styrka och kärlek.
Hur man orkar innebär ju inte att man inte får va arg eller ledsen och gråta tills man inte orkar mer....
För jag gråter ,gnäller,skäller,är tom, uppriven,rädd men det är där jag finner styrkan i familjen och de håller mig om jag behöver det. Slut för idag.
All Kärlek/C
Vem blir inte laddad av en sån liten tjej i sitt liv?
Killen som håller min båt flytande i stormen
Familjen i Paris Disneyland med lillebror i magen i somras.
<3