Idag fick jsg träffa en kurator för att prata om minakänslor om allt runt omkring. Först när hon ringde efteratt ha samtalat med special mödravårdens överläkare blev jag skitarg. Vem fan är hon som tror hon vet hur jag/vi hardet och vill tala psyksnack medmig.?...... En främling som bara sett min info i en dator och ska förstå vad som är jobbigt och varför jag och mina kära mår som vi gör?
Jag såg framför mig en tant i stickad tröja med ekologisk ull och som har glasögon mitt på näsan och som bara nickar och frågar hur jag känner för vissa saker.
Jag skäms att ha sådana fördomar och hade såklart fel...
Hon var trevlig och hade kunskap och lät mig prata om vad jsg kände för och tvingade mig inte in på ämnet jag är rädd för.
Ska träffa henne igen på måndag efter min permission överhelgen.
Jag har fått reda på att jag ska bli kvar på sjukhuset nästa vecka med då mitt socker drar iväg trots ökade insulinmängder. Alla skojar med mig och kallar mig fenomenet. Min kropp jobbar emot mig till max denna graviditeten och jag börjar bli less nu. Jag vet inte om jag vill att tiden ska gå fort eller inte , kommer vi att få en älskad pojke hos oss eller får vi en ängel som efterlämnar sig en öde plats med en sten och ett namn? Jag tror på rädslan och livet och ska kämpa för min familj sålänge jag orkar och troooooo mig jag orkar.
Give me your haert and show me where it hurts, I"ll be all you need and I"ll be your medicine💕💕
Jag såg framför mig en tant i stickad tröja med ekologisk ull och som har glasögon mitt på näsan och som bara nickar och frågar hur jag känner för vissa saker.
Jag skäms att ha sådana fördomar och hade såklart fel...
Hon var trevlig och hade kunskap och lät mig prata om vad jsg kände för och tvingade mig inte in på ämnet jag är rädd för.
Ska träffa henne igen på måndag efter min permission överhelgen.
Jag har fått reda på att jag ska bli kvar på sjukhuset nästa vecka med då mitt socker drar iväg trots ökade insulinmängder. Alla skojar med mig och kallar mig fenomenet. Min kropp jobbar emot mig till max denna graviditeten och jag börjar bli less nu. Jag vet inte om jag vill att tiden ska gå fort eller inte , kommer vi att få en älskad pojke hos oss eller får vi en ängel som efterlämnar sig en öde plats med en sten och ett namn? Jag tror på rädslan och livet och ska kämpa för min familj sålänge jag orkar och troooooo mig jag orkar.
Give me your haert and show me where it hurts, I"ll be all you need and I"ll be your medicine💕💕