Vi pussade på honom och höll i honom tills det ringde från operation och sa att det var dags att komma upp. Panik...... Jag sa nog 1 miljon gånger att jag älskade honom och att han inte fick göra nått dumt sedan tog dem honom från våra armar, dessa grönklädda människor och sa det skulle ringa när det var klart. Sen kom detta ordet "men" att vi skulle räkna med att det tar hela dagen och att det alltid finns risker.
Kände för att slå till dom på käften och vrida nacken av dem för här fanns inga men det skulle gå bra.
Vi åkte till Frölunda Torg Henrik och jag efter att ha snackat med våra föräldrar som var lika oroliga dem.
Vi försökte sysselsätta oss för att tiden skulle gå och strö tittade i affärer men det var ju som en bubbla var runt en man bara gick utan att huvudet var med. Henrik tvingar mig att klippa mig eftersom jag inte haft någon tid för mig själv och menade att nu har jag den tiden. KLIPP KLIPPsedan ringde telefonen när kl var 16.45. Operationen var klar och Hugo låg på Iva med öppen bröstkorg och i respirator för att inte belasta hjärtat och nersövd för några dygns vila efter det svåra ingreppet.
När vi kom till Iva och såg Hugo första gången efter operationen kändes det som att jag skulle svimma allt bara rann över och jag bölade som ett litet barn.