Hej allihopa. Hoppas allt är bra. Jag ligger på säs och mitt blodsocker är åt helvete......
Jag går in i v 35 påfredag och kännerbara bläääää..... Visst vill jagatt Hugo ska bli så mogen som möjligt när han kommer men nu börjar det bli olidligt mår fysiskt dåligt när sockret ligger skit ochblodtrycket stiger oxå.... Mår psykiskt dåligt och hjälplös med ångerst till och från och lipar som ett barn. Jag mår dåligt över att inte vara med Joline och Henrik har legat här i 3 veckor nu.
Fan vilken hjälplöshet man känner och ensam även om familj o vännerbryr sig.
Vet inget känns det som, som en mardröm som inte tar slut. Du blir jagad i drömmen och svetten rinner det är mörkt och regnar och vinden gör att du får vatten i ansiktet, du hör stegen bakom dig och pulsen är på högvarv och andningen snabb. Vill duha en skräck historia får du gå till biblioteket men nu förstår du kanske hur man mår? Dina mardrömmar är vår verklighet!
Jag harvärldens finaste dotter som skriker efter mig på nätterna som inte förstår varför mamma inte är hos henneoch en sambo som gör allt han kan för att trösta henne och ge henne trygghet.
Jag träffar dem och får pussa på dem och varje gång pussar jag henne oxh säger att jag älskar dem och ser bilen rullaiväg. Hur FAN orkar man?
Snart ska vi va starka förHugo oxå och vara med honom på barnintensiven med slangaroch dylikt, hoppas vi slipper respirator för det är hemsktsom detär.....Kommer vi kunna hålla honom? Kommervifå byta första blöjorna och vara föräldrar eller fårvi baras4å brevid och älska honom på avstånd? Jag blir galen av tankar men nu nog föridag.
Kram på er/c